Internat

Skolan har satt igång med en spännande och rolig kirurgtermin. Just nu är jag placerad på kärlkirurgen, vilket är helt annorlunda från vad jag förväntade mig. 

Idag är jag dock på läkarförbundets centralstyrelses internat utanför Göteborg, men snart ska jag flyga hem. Det ska bli skönt med helg!

Förra helgen hade vi styrelsemöte i MSF samt även facklig vidareutbildning. Under vidareutbildningen fick vi lära oss om den svenska modellen och kollektivavtal. Intressant men väldigt komplicerat. Det var mycket uppskattat att få en bild av hur löner regleras och justeras, ett tema som vi kommer att fortsätta ha på vidareutbildningen.

Ny säsong

På måndag börjar skolan men säsongen smygstartade i fredags med ett möte på Läkaresällskapet om läkarutbildningen, AT och dess framtid. Det är en informell arbetsgrupp som startade till följd av den hearing som hölls i början av hösten på Sällskapet. Med satt representanter från de olika utbildningsorterna, högskoleverket, Läkaresällskapet, förbundet, SYLF och vi.

Vi hade en väldigt konstruktiv diskussion rörande klinisk handledning och AT, olika kompetensmål etc. Vi beslöt oss för att arbeta vidare med kopplingen utbildning-AT samt om det är möjligt att integrera AT i grundutbildningen, en intressant tanke som jag själv tror är möjlig.

2005 genomfördes en undersökning på Karolinska som visade att inte ens en tredjedel av den tid man lägger på kliniskt arbete under utbildningen är s.k. "time on task learning". Alltså att man aktivt deltar i arbetet och lär sig något, resten av tiden sitter man av tiden. Med en formaliserad roll av kandidaten med ett större ansvar, likt det amerikanska systemet, går denna tid att maximera, skulle man då lägga till en termin extra på utbildningen skulle det enligt min mening vara fullt möjligt att integrera AT. Ffa då många ser AT som det tillfälle då man egentligen lär sig hur saker går till på kliniken. Man kan då fråga sig vad vi egentligen har den kliniska utbildningen till över huvud taget?

Hur man skulle lösa det rent ekonomiskt vet jag inte, en förutsättning är ju att studenterna inte får högre lån än de får redan samt att de inte sätts efter rent löneutvecklingsmässigt jämfört med idag.

Det är i alla fall en intressant tanke som jag tänker bolla vidare med ett tag.

Fråga lokföraren

När jag var i Göteborg och hälsade på Sofia så blev jag konfunderad över tågens vagnsnummer, så jag skrev till Fråga lokföraren i tidningen Kupé. Nedan ses vår korrespondens:

Från mig till lokföraren Arne

Hej Arne!

Tack för en trevlig och läsvärd spalt!

I söndags åkte jag tåg hem från Göteborg till Stockholm, Intercity. Jag uppmärksammade då att vagnsnumrena började med 11 och fortsatte sedan med 12, 13, 15 och 16. Min fråga är varför man börjar med 11 och inte 1 och varför man har hoppat över 14. Jag frågade konduktören på tåget som inte hade ett svar. Vet du varför det är så?

Hälsningar, Yosef

Från lokföraren till mig

Hej Yosef.

Ibland verkar mycket vara onödigt och konstigt. Numreringen beror på att intercitytågen börjar på 10-tal. Alltså är vagn 11 detsamma som 1. Detta för att skilja från X2000 som har en mer logisk numrering. Där är det i nummerordning. X2-orna går alltid med 5-6 vagnar och när det är ett 5-vagnars-set saknas vagn 1. Det har med bokningen att göra för vagn 1 och 2, som är förstaklassvagnar, har samma stolsplacering. På Intercity lägger vi till en etta framför.

Just att vagn 14 inte fanns angiven beror på att detta var en restaurangvagn utan sittplatser. Den fanns med i tåget men är onumrerad. Ibland måste vi byta ut denna vagn till en bistro eller kioskvagn. Då dyker vagn 14 upp för då finns det sittplatser i den som går att boka.

För att göra det krångligt nu när jag svarar så blir vagnar i X2000 numrerade med 11, 12, 23 osv när vi kör med två tågset ihopkopplade. Är det bakre tågsetet ett 5-vagnarsset börjar numreringen med 12. Och när tåget går norrut är det baklänges numrering. När du åkte hem från Göteborg var tåget nog numrerat baklänges 16, 15, Restaurang, 13, 12, 11. Så i all denna oreda finns det logik och tradition.

Hälsningar, Arne